Med en inlevelse och ett patos som helt saknar motstycke sugs åskådaren in i en malström av oföutsägbara händelser. Betraktaren förvandlas till en villig skådespelare och utan att missa ett steg, utan att flämta ett endaste ”åh”, dansar hon rakt in i våra hjärtan, piruetterande med halsbrytande fart.

Kreativitetens mjölke sprutas rikligt över den dyrbara rom som representerar årstidernas hastande i ständigt motljus. Varje deltagare finner sin givna plats med en precision där mikro förväxlas med makro, där hårstrån klyvs av rakbladsvass smärta; en perpetuum mobile som pendlar tidens slag i dyrbara tick.

Musikens vikt kan knappast överdrivas i en produktion av den här typen, och i sanning gör den rättvisa åt de överjordiska sagor som vävs runt saligt uppspärrade barnaögon. Stråkars milda surrande ramar in trumpeters vilda marscher, eggande trummor bygger stängsel runt suggestiva panflöjters gungande höfter, dirigenten söker styra sin ensemble med takt och disciplin; men de bryter sig fria och marionetternas trådar smäller av när naturens kaos bombarderar alla sinnen med ett crescendo bortom alla tidigare uppvisningar.


Varje kväll nalkas så en helt ny premiär, med den obeskrivliga sorg och glädje som bara kan existera i själens sammetsklädda loger.


Vi gör vad som helst för en föreställning till.