Hon har en kroppslig och andlig skönhet

men hur kan jag beskriva henne för någon

som kände aldrig henne?

Hon är en stråle av månsken som speglar i nattens fönster

Hon går behagligt och rytmiskt

Hennes röst är låg och söt

orden som avverkas från hennes läppar liknande droppar av dagg

som faller från kronbladen av blommor när de störs av vinden

Men hennes ansikte !

Inga ord kan beskriva dess uttryck, reflekterande kärleksfull

skönheten av hennes ansikte är inte bara en klassiker

det är något som liknar drömmen av en uppenbarelsen

den kan inte mätas eller begränsas

kopieras av målarens pensel

eller stämjärnet av en skulptör

Hennes skönhet är inte i hennes hår

men i förtjänsten av renhet som omger det

Inte hennes ögon, men i det ljuset som kommer från dem

Inte hennes röda läppar

men sötman av hennes ord

Skönhet är inte bara hennes perfekta figur

utan i adelskapet av hennes ande

likt en brännande vit fackla som simmade

mellan jorden och natten

Hennes skönhet är likt en gåva av poesi

Hon är djupt fundersam i stället för snacksalig

och hennes tystnad är en sort av musik

som bär mig till en värld av drömmar

lärde mig att lyssna till ljudet av mitt bultande hjärta

se mina spöken i mina tankar

och de känslor som står för mig

att se mig själv i ögonen..

Hon bär en kappa av djup kärlek

vilket ökade hennes konstiga skönhet och värdighet

som ett träd i blomning och är mer älskvärd

det syns och med genom dimman i gryningen

Hon är gryningen som väcker mig

hon är orden som skriver mig

hon är jag

min ålder

mitt liv....