Vinden ger åtrå åt näckrosemalj
Du frågar din tanke var änglarna bor
Och söker i himlarnas molniga mönster.
Du köper din stege av gyllene flor
Och hoppas den leder till gudarnas fönster.
Men anar du inte hur björkarna brusar
På skogsgolvets ångande liljekonvalj?
Hur ytan på tjärnspegeln leker och krusar
När vinden ger åtrå åt näckrosemalj?
Hör långt borta sånger från timrarnas kuskar.
Känn svalkan från träden i fåglarnas kvitter.
På ormbunke, mossa och blåbärsrisbuskar
Jag breder min bädd under stjärnornas glitter.
Vi enkla, vi fattiga väsen av drömmar
Har nog i vår längtan till sommarens lustar.
Vi kysser i strålar från lövverkens sömmar
Och dricker vår blygsel där forsarna frustar.
Kom lösgör din kropp ifrån snörningens bojor
Och kittlas av dagg under barfota fötter.
Känn kåda mot händer i jordiga kojor
Och luta din rygg över frihetens rötter.
Du doftar av solsken och rufsar ditt hår
Och njuter av toner från skogens palett.
I ena din hand bär du älvornas spår
Men hårt i den andra din gyllne biljett.