Jag saknar de härliga aftnar som formaterade vår kärlekssaga...
när hjärtat var galet
lycklig i månens stigning
Då när doften av jasmin blåste på balkongen
och den galna rösten
som i natten förblev omedveten
om hur förälskad brisen
blir av din doft..
Vart återfinns ekot
som var starkare och högre än alla röster
som var överlägsen
men ändå inuti
Var är skuggorna som var mer trovärdiga än alla
köttsliga kroppar
Vart är de förslutna illusioner som var mer täta än alla sanningar
var är alla rysningar som föddes från ingenting
och blev allting..
Var är denna goda flicka
som bara drömde om sin förälskade....
stabiliteten
Gav Gud henne allting utan den
Var är den flickan
som smalt i sin sömn
för att vara närvarande i sina drömmar
för att förverkliga dessa till skrockfull sanning
Var är den vilsna flickan som aldrig tappade sin polstjärna
som var så okunnig i försvinnandet av konstens stabilitet
så hon förvandlades till en galax
som seglar runt på dörrarna till fyra kontinenter
Var är rösten som började skrika med örnen
denna okända förälskelse
i mitt hjärta
vet du
det finns härliga stunder
härliga ögonblick
i mitt liv
när jag ser ditt ansikte i vattnet av evighet
Var är du..
min älskade hjärta
minns du mig som jag minns dig..