När man ser den lilla kroppen
Den som är ens ”egen”
Den lilla,, skrynkliga, mjuka
Varelse som man väntat på, så länge
För första gången

Då växer känslorna, inifrån
Och ögonen tåras
Av glädje
Av tacksamhet
Man är glad för att allt finns

Fingrar, händer, ben
Kropp, öron, ögon anar man mest
Och när man, som far, får ta sitt barn
Till att för första gången tvätta det
Så sväller hjärtat….

(och man njuter av doften)