du föll ohört
mot marken ,rädd och snärjd i förtvivlans nät
du föll ohört
in i verklighetens hårda famn
gråtande för att det sved mot hjärtats själ

du föll ohört
mot isen , med förtvivland mot din hand
med rädslan i ditt hjärta
du skrek när natten sprack i bitar

du föll genom sekel
du föll genom ohörheten

du föll fångad av det enklaste
räddad

Av SingMaria 2008- 25/1