Det är när mörkret faller

och natten kryper närmre

som tankarna går vilse i mitt sinn

det är när natten rör mig

som hjärtats murar brister

och tidens frusna vindar rullar in

det är när mörkret faller

och tystnaden har lagt sig

som alla sorger vaknar upp igen

och fast jag inte ville

så bär mig nattens vinge

tillbaka mot en tid för längsen

fast månen där i rymden

berättar mig sin saga

så når den aldrig djupet av min själ

fast himlens stjärnor viskar

du ska ej vara ledsen

så kan det inte trösta mig likväl