Fröken Fröjd
är aldrig nöjd
Jämt klagar hon och gnäller

I allt och alla ser hon fel
Hon inser ej sin egen del
i vad det nu än gäller

Hon älskar att hata
Skyller andra för lata
Tycker världen är ett syndens näste

Hon hatar att förlåta
Föraktar de som gråta
Läser lusen av den bäste

Fröken Fröjd
blir alltmer böjd
Förakt och avsky har sitt pris

Den som ständigt måste klandra
och söka fel hos andra
till egen rygg har bundit ris

Fröken Fröjd är ganska rädd
Där hon ligger i sin bädd
och hör vinden piska hårt i eken

Vad kan hon annat göra
än viska i sitt eget öra
Jag ville bara vara med i leken