Jag är en gammal odalman
som bär på en namnlös undran
Jag har med möda sått och skördat
Jag fick ofta träla i inre gråt
Dignande skyar hängde över mitt huvud
och regnet föll tungt och tjockt
Jag fick ofta leta efter glädjen
Nu är jag gammal och tänker tillbaka
Jag sitter ensam i min vrå
Jag tänker på barn och barnbarn
Kanske skall det inte mer bli natt
Jag bär på en namnlös undran
Herre, får min själ gro i Din åker
och växa upp på nytt
i Ditt rike