Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vill helst bara ta dig i min famn




Sista färden...

 

 

 

 

 

 

Dina ögon är de sista båtarna som reser

Så finns det någon hamn kvar?

Sannerligen tröttnade jag på vandring i galenskapens stationer..

och jag kom inte någonstans..

 

Dina ögon är den sista tillgängliga tillfället

för den som tänker flyr

och jag tänker fly

dina ögon är sista som är kvar utav fåglar av södern

 

Dina ögon är den sista stjärnan av sommaren

sista gräset av havet

och sista tårarna av prästkragen

sista smulor av fältet av drömmar

dina ögon är det sista bröllopet

sista festivalen

Dina ögon är sista arvet av passion

och allt som är kvar av kärlekens brev

 

Dina händer anteckningsböcker av silke

och på dem registrerade jag de härligaste av mina ord

passionen stryker mig likt ett bräde av zink

men smalt inte

poesien hugger mig med sin dolk

och jag vägrar att ångra

 

jag älskar dig...

 

Jag älskar dig

du som har bunkrat

i dina ögon sjöar av södern

stanna med mig

för att havet ska behålla sin blå färg

och för att plommon ska behålla sin smak

och för att ditt ansikte ska sväva

likt duvor under solnedgångens strålar

 

Stanna med mig

för att dina ögon ska fortsätta tända ålder

ålder i mig...

 

Stanna med mig

för kanske kommer Kristus

bärande sina fikor dofter,duvor och drömmar

och bakom honom följer alla änglar

 

Dina ögon är sista kusten från violen

Stormarna rev mig

tänkte att poesi räddar mig

men dikterna dränkte mig

Tänkte att kärleken samlar mig

men kvinnorna delade mig

 

Åh min kärlek..min älskling

Är detta ett under

att jag möter en kvinna i denna natt

som accepterar att följa mig

tvättar mig med regn av affektion..

Är detta ett under

att kärleken forfarande passerar mellan elden och röken..

Är detta ett under

att kärleken fortfarande är

trots alla smärta en källa av högfärd

 

Vattnet i dina ögon är min olja

min aska

mitt vin

och mina segel är tårar

Ovanför skeppet står jag

likt en föräldralös fågel

som inte tänker återvända

Mitt hjärta slaktades i sin egen säng

i sin eget bröllop

åskådare runt om bara står och tittar

min längtan

blöder

Så var är alla förälskade...

 

Dina ögon är de sista träden som är kvar i mitt sorgsna hjärta

och din passion

den sista vita revulotionen

som startades för miljontals av åldrarna..

Så var med mig

en kvinna...

som täcker gryningen med sitt ansikte..

Var med mig i ett ord

som alltid kontrar alla vindar..

Var med mig zigenaren, brunett...vild..blondin

Var med mig häxan..

för förälskade kan inte nå deras maximala passion

om de inte följer de ilska..

 

Älskling

sannerligen jag ska meddela

att allt i landet från druvor och fikon

är berättigade för varje behövande

och all kärlek

allt smink i ögonen

alla pärlor som är gömda mellan bröst

all örter

rosor och alla jasminer

berättigade för varje dröm

Så var med mig

för att ge dig

solen..

 




Fri vers av issac.a.m
Läst 601 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2008-01-29 00:28



Bookmark and Share


  aol
mycket vacker läng men det blir inte tråkigt en så fin poesi där kvinnans ögon stannar kvar så ömt inom mig
2009-05-17

  Suzy med punkterna
Begrundar orden du så vackert ger
2009-04-18

  ~~*MariamAurore*~~
så oerhört vackert
skrivet
underbart

/SingMaria
2008-01-31

  Betlehemsstjärnan VIP
Åhh, ett ytterligare bevis för din begåvning, en kärlekens förmedlare...Helt enkelt underbart/B
2008-01-31

  Larz Gustafsson VIP
På något sätt önskar jag att jag själv skrivit detta.
2008-01-30

  Maria Zena Viklund
Häxan är med dig*L* ur tid inom tid i ur tid

När \"Dina ögon är de sista båtarna som reser

Så finns det någon hamn kvar?\"


så skymmer molnen ditt eget hjärtas svallvågor som korsar atlanten och rubbar rytmen, när ens egen famn blir båten som drivs på flykt och drar vind för våg och kantrar.....

men \"tänkte att poesi räddar mig

men dikterna dränkte mig\"

ur det sista andetaget då lungorna fylls med vatten och ingen luft mer finns sprängs hålrumen och ut strömmar det som varit intsängt, befrielsen inte ur någon annan utan nom oss själva, nyckeln den guldkantade med ädla diamanter som vi endast själva förmår öppna...du öppnar dörrar in till människors hjärtan och glömmer och skymmer sikten att det är ur din svärta du tömmer blodet och förnyar det.

Ja och som du säger kärleken samlar dig.....allt annat delar.

så underbart vackert skrivet!

applåder o bokmärke!
2008-01-29

  prinscess VIP
o vad vackert du skriver som en underbar livssaga du berättar i vackra ord ger fina bilder
2008-01-29

    sunnanvind
Som en vacker saga att läsa dina underbara dikter...fullkomligt hänförd sitter jag här med ett drömmande uttryck! Dina ord både berör och stannar kvar , som jag sagt förut många gånger sagt...må du aldrig sluta skriva!
2008-01-29

  Annika Persson
Otroligt vacker kärleksdikt med apostrofering av kvinnans ögon som symboliskt ledmotiv. M v h Annika Persson
2008-01-29

  Michaela Dutius
orden ger många dimensioner- tar med mig på en färd i tankars och känslors rike.
Oerhört vemodig, tillägnande och poetisk!
2008-01-29
  > Nästa text
< Föregående

issac.a.m
issac.a.m