en man stryper nej kryper
in i rymden
genom mannen han talar med nej
in i hans öra
nej men mannen
som ville ut
i det som inte tog slut
att man aldrig vet när det är slut
eller om det tar slut
som om något
av det högre som bara blir högre
hade fört upp ett genomskinligt
diamantaxiom i hålet
där männen föder sina barn.

bortom resten han blev våldtagen;
”existensen ÄR”
det som är är är är är är är är
det gick inte in innan
det kom ut han
blev bara svart
skrek Jag har det
en cirkel är rund havet är blått
Och sen.

den andre mannen
eller var det den tredje eller så
han som kallades enfalden
för att han var tvungen
han visste
inte vad han skulle kalla sig
så någon sa du är en
konstig brygd
från och med nyss
är du den
semiurinerande månens afasi
det betyder vad som helst
och gör det också det åt upp honom
att vara månen ibland
kunde någon ha hört honom
mumla om det absoluta en orgie
perverterad sanning
han skulle kunna hånle
han sa ha! ha!
så bra nu kanske
du får det så bra.