du dansar med min pupill
vill att jag ska säga sanningen
och jag önskar mig bort
snälla gör inte det här

och där står vi tysta och
regnet haglar ner som lögnerna
och mascaran lämnar svarta räder
som bränner gropar i mina kinder

du undrar om jag inte är trött på att ljuga
och du skulle bara veta hur jag våndas
men efter tio år av övning blir det en vana

och nu står du med mina händer i dina
och vill att jag ska säga sanningen

jag tvekar en aning men sedan ser jag
in i dina ögon och pratar med stadig röst
och du ler och kramar mig hårt
litar på mig alldeles för mycket

och mitt hjärta bli lite tyngre än vanligt
kanske blir den här lögnen den sista