Jag känner mig som en död bakterie

som hunnit stelna innan du nös

        som inte går att snyta ut

                som det inte räcker med att fräsa

för att få bort.

                        Du måste peta

gräva

                och slita...

Jag önskar

                 att du inte tyckte att

det

       var värt besväret.

Att du lät mig glida ner i igen

genom din hals

                          mage

                                    och ut i blodomloppet

för att tillslut

                      få fastna

i ditt hjärta

och där begravas som ett kärt minne,

att i frid få vila i vetskap,

       om att där finns plats för mig i evighet.