jag har hört att avstånden gör oss levande
och det är när det gör ont som man känner
livet pulsera i ådrorna

det känns som om jag är bildäcken som
blir tidslitna mot marken eller kanske vägen
som blir misshandlad av tunga fordon
alla är påväg någonstans
jag är påväg bort från dig igen
och plötsligt är det som om alla tyngdlagar
har upphört för efter en evighet av svävande
så faller jag tyngre än någonsin förut

känner du också att tiden går utan oss ibland
och att man aldrig får den där chansen att
ta till vara på det som man faktiskt har
men ingen upphör
ingen slutar
alla fortsätter
för alla är påväg någonstans

kanske var det du som lämnade bly i sandalen
men efter så många gånger jag lämnat dig
känns det som om jag vill springa fritt barfota
påväg någonstans som alla andra

men vi vet ju båda att jag alltid kommer tillbaka
oavsett om milen mellan oss äter upp mig inifrån
och när januari blir februari kommer jag återvända
oavsett hur tung min kärlek blir att bära

vi har ju alltid ett reservdäck i bagageluckan