Du vägrade se mig
genom glasrutor
av eviga dilemman
genom dimmans
sammanbitna
leende

du vägrade hålla
mina kalla händer
kanske var du rädd
att natten skulle
ge dig kyla likaså

 du vägrade stå
där i skenet av
elden när kärleken
ville viska
du vägrade ge mig
annat än tårfyllda rosor

så nu ger jag
dig min hand
genom glasrutor
av eviga dilemman
medan natten
fortfarande tvekar

tyst