Med en cigarett i munnen gick han fram till mig,
han blåste rök i mitt ansikte.

Jag kände värmen från glöden,
och kvävdes nästan av lukten.

Jag gav honom en blick,
han sänkte huvudet, han var i underläge.

Han tog ut cigaretten ur munnen,
slängde den på marken
och trampade på den.

Miljöförstörare,

tänkte jag
och gav honom ännu en blick.

Han tittade tillbaka, först frågande,
sen förstod han.

han böjde sig ner,
plockade upp fimpen och gick iväg.

Jag såg,
när han stannade vid papperskorgen en bit bort,
och släppte ner resterna av den
beroendeframkallande pappersrullen.

Sen vände jag och gick hem.


Jag var nöjd.


Om det fanns fler som han,
skulle världen se annorlunda ut.
Definitivt.


Det sista jag gjorde
innan jag somnade på kvällen
var att öva på den där blicken.



Jag får nog chansen att använda den igen,


nästa gång någon vill lyssna




























till samvetet.