Våren är i luften men jag är solo,
alla verkar ha nån i sin hand,
men jag går själv mitt ibland,
rosor o nejlikor som pekar finger och skrattar åt mig.

Jag vet att hon älskar mig,
jag vet att hon vill,
men jag önskar jämt
att det fanns lite till,

lite till att hänga armen runt,
lite oftare tid att prata strunt,
lite mer honung i burken,
men när jag frågar om mer är det jag som är skurken...