Jag har lärt mig att suga åt mig av andra människors ångest. Lärt mig att tjänstgöra som möbel och bygga sköldar av osagda ord. Lärt mig att vara förstående. Ha överseende. Låta min syn och hörsel användas som spypåsar. Under tiden har jag torrdränkt min egen vilja om och om igen. Förnekat min lust. Utvisat mig själv till läktaren. Men jag känner till mina benägenheter numera. Och siktar på en förändring. Sliter stundtals på mönstret genom att ta distans från bördor som inte är mina. Genom att lyssna inåt och reagera utåt. Springa in på mittfältet och påverka handlingen. Det jobbigaste är inte att säga nej till nedbrytare. Det jobbigaste är att säga ja till sig själv.