Det är så
att när man var liten var det självklart
att man skulle leva förevigt
och varje dag sträckte sig från morgon till kväll.
Och nu så börjar man tveka, man vet nu
jag kommer inte leva förevigt
och varje dag dansar förbi
som rök mellan mina fingrar.


Men det gäller att inte jaga förmycket efter röken antar jag,
utan att värma sig vid lågan.