Det vackra jag har funnit här
är mig själv
Kubbat runt självhatet och förvirring
Men jag står vid ett regnigt och kallt
Valand
Och känner att
här hör jag hemma
Sträcker ut mina armar och känner regndropparna
göra ett kalejdoskop på mina glasögon
För jag älskar denna stan
Det var något jag hälsade på
Och nu omfamnar gatorna mig
I sin fulhet och hela sin skönhet
Och jag känner hur kullerstenarna
Skriver min nutid
Och för första gången
På så många år
vänder
Jag ansiktet upp
Och ler mot framtiden