fjortonde februari
och fjorton dagar kvar
tills helvetet hamnar
i min kreditupplysning
och gör mig lika hemlös
som jag alltid kännt mig

bland alla missbrukade ord
man förväntas uttala idag
så hörde jag aldrig dina

jag har väntat på att du ska
höra av dig att vi ska ses
att du ska fånga min hand
och slå omkull mig med ditt
enorma leende
ja jag har väntat på dig
tillräckligt länge nu

jag har slutat tänka på dig
och på ett sätt är det skönt
men jag vill inte tappa känslan
jag jobbat så länge för att finna
jag vill inte tappa hoppet igen
och falla mot en kall planlös
V E R K L I G H E T

det är först när jag skrattat bort
alla illusioner av vad kärlek är
och jag trallande ivrigt passerar
busshållsplatsen där du höll i
mig och det kändes så pirrigt rätt
som jag tappar bort mig själv
och känner minnen tränga under
ögonlock och i den del av mig som
alltid kommer tillhöra dig

inga tårar
rise and shine

imorgon är det som vanligt igen
då blir sverige känslokallt och tomt
på fabrikat av hur vi definerar kärlek
då är det tretton dagar kvar
och jag vet
och du vet

att ingenting
kommer att
bli som förut

N Å G O N S I N




när jag kommer hem inser jag
att man aldrig mognar tillräckligt
för att stå ut med verkligheten
för där står en man jag föraktar och
beundrar (fast kanske mest föraktar)
med alkohol i blicken
och tom på kärlek

fjortonde februari
och fjorton dagar kvar
tills helvetet hamnar
i din kreditupplysning
och gör dig lika hemlös
som du alltid kännt dig

du känner det också
när radion öser på med
it must have been love
och jag vill bara kräkas
och du vill bara kräkas
(av andra orsaker)
och du känner det också

ingenting
kommer att
bli som förut

N Å G O N S I N