Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om förälskelsens himmel som man kan falla handlöst ur och smällen dånar i själ och hjärta...


Om och om igen

Om hur jag skulle kunna
fylla upp tiden
bära
mig själv

meningsfylla
rota mig i moder jords
varma livgivande mylla

ta nya tag
bygga igen
vara här och nu idag
trygg och sen

glömma dej
glömma dej
glömma dej

bara hur
bara om

08.02.24


Fri vers av Lena Renman
Läst 369 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-02-24 09:31



Bookmark and Share

  lodjuret/seglare VIP
hm hm hm och hm, analysen min här kommer att hemligskrivas för sjuttio år framåt, då den är av viss vikt för rikets säkerhet
2008-02-26

  katt.inc
\'om hur jag skulle kunna fylla upp tiden bära mig själv\' en inledning som jag gillar, förklarande och ändå lämnar den utrymme för tolkning, för övrigt en mycket stark text.
2008-02-24

  Ulf Lagerholm
ja det där att slå ur hågen, glömma det gamla omöjliga, själv skapa sig möjligheter att gå vidare, i sanning inte lätt men nödvändigt

vackra rader hörru
2008-02-24

    Lillemor
Det är risken: sårbarheten
Kommer man att \"meningsfylla\"
igen? -nu vet vi ju att vi gör det
men, är det värt det? Ännu en gång till?
Det är frågan. För det gör ju så
ont. Befinner mig själv i den
himmel du beskriver o ibland faller
dessa skuggor/dessa tankar över en
Just nu är himlen underbart att vara i,
men....
Fint beskrivet om förälskelsens baksida
2008-02-24

    Maria Malm
Rotlös känsla i dikten, dessa rötter som förbinder med moder Jord, tryggheten.
2008-02-24
  > Nästa text
< Föregående

Lena Renman
Lena Renman