Ett skarpt sken
lyser rakt in i mina pupiller blodsprängda
tidigare var dem för allt stängda
men skenet väcker dem till liv igen
skenet säger till dem,
att sova får ni göra sen
det är det gröna
det obeskrivligt sköna
som får mina ögon att se det som finns
runt omkring ens gråa,
dystra tankar
trots att jag genom livet hankar
det är trädens,
friska, gröna lyster
som får mig att för en stund,
glömma min döda syster
och plötsligt är jag inte alls lika dyster