Visst förtjänar man att slippa oroa sig ibland?
Evighetens lätta stunder
Dina mörkbruna blickar dödar mig med brinnande åtrå
när du tar min tunga hand
följer jag med dig till evighetens lätta stunder
jobbiga och omöjliga frågor finns det för mycket av
och lätta svar finns det alltid för lite av
stora och vackra läppar ler mig bort från arbetslöshetens chipsdränkta soffa
rör mig nu och jag följer med i alla dina blöta och underbara lekar
rör mig nu så vi får ut alla känslor som vi inte vågat visa varann
rör mig nu för vi förtjänar att slippa oroa oss för morgondagens räkningar
rör mig nu för jag vet att nya problem dyker upp
lika snabbt och irriterande som ogräs i trädgården