och hon satt där med handen fast vid någon annans

och med smekningar av små kyssar på kinden

blev hon älskad

av den djupaste av alla kärlekar

paniken steg som vinterrök ur en gammal skorsten

hon bet sig i läppen och tänkte små tankar

alla lyckliga tankar hon en gång hade

och hon satt där och tittade i nötfärgade ögon

och log åt den ödmjukhet som ljöd ur munnen

djupet av sig själv hon kan inte ge

mer än för liten stund

rädd flickan blev tror jag

men tanken var så vacker