Kan inte de
som mest behöver hjälp
få det först?
Man kan se i de fattigas ögon
en osläckbar törst
de får ju ingen hjälp
av de
som verkligen kan ge dem sitt stöd
varför måste de leva på vatten och bröd?
Ni som har makten att förändra,
vakna upp
och se att de också finns här
att de en fruktansvärd ovishet
om en ny dag
i sina huvuden bär
de vet ju aldrig när det
onda ska slå till
i botten av ett
sorgens hav
står de i
fast de inte vill
Hur kan man som människa
stå ut med det?
Finns det någon
som egentligen vet?