Går omkring med en ständig, värkande gråt i halsen
Jag sväljer, sväljer och sväljer men den finns ändå alltid kvar
Den är fysisk – min hals krampar och det gör ont
Den finns där hela tiden

Den finns där när jag vaknar
Den finns där hela dagen
Den finns där när jag lägger mig
Den finns där när jag somnar
Den finns där fortfarande när jag vaknar igen

Gråten hindrar mig från att skratta, vara glad
Vågar inte tillåta mig att släppa loss glädjen
Är alldeles för rädd att inte kunna kontrollera gråten
Vill inte vara ynklig
Känns som om jag tappar kontrollen över mig själv, över situationen, över allt
Men även när tårarna kommer, när jag inte orkar kämpa emot
Gråten sitter ändå krampaktigt kvar i min hals