Är inte ensam på färden, ty skuggor lurar mellan träden.

De tisslar och tasslar, de prasslar där de står.

Med sina bankande hjärtan de kallar på natten.

Den kommer som ett rå, och med den blir de små.

Men färden i den här världen är full med oro och otaliga besvikelser.

Varsågod, inse.

Den är också fylld av vackra och underbara ting, men iget av detta vi kan vi se.

Så länge våra hjärtan och sinnen är svärtade med sorg.

Vi får hoppas att natten ändrar på de.