på randen till fullständig ensamhet
en kram, i vänskap

IV

sedan på tåget, sms-afasi
luren tillbaka i innerfickan
vagnen en förlängd handling
orsakad av rädslan för närhet
landskapen blixtrar semi-permeabelt
i det gryniga fönstret

III

kölden, röda öron, nyårsnatt
rask promenad: skansen – karlaplan
alla var ni mötande när vinden
slog snö mot den vita ansiktsovalen
jag grät och svalde
medan ni höjde champagneglasen

II
ur skogen: ut på nakna klippan, möter havet
en metallisk spegel och den orangea luften
svävande där över
jag ser två skarvar, teckna kalligrafi i vikens ångande yta
tanken faller genom rummet
jag är en urtidsmänniska, som först betraktar denna tavla
allt är tyst och dött som i en dröm
min multnande kropp, drivved fastnad i strandlinjen

I
fruktan, mardrömmarna, natt
trycker i trappan med armarna omkring mina uppdragna knän
de vuxna är inte här,
hunger och väntan
på modet att vända åter, mot det oundvikliga rummet
där man faller med ögonbindel mot morgonen