Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till Magdalena


Sot och svavel
du spottar ut förbannelser
över dig själv
som om ormar krälade
i ditt inre
tårar tar inte slut
jag lyssnar
svårt att svara
men så här
ser jag dig
du är modig
gång på gång
bräcker du upp
din bröstkorg
visar världen vad som
bor i dig
när du är som risigast
berättar du hur svag du är
du undrar
hur det kan vara stark
din styrka är enorm
du ser inte
när jag behövde
blev ditt hem mitt
utan förbehåll
inte bara rum och väggar
hjärta och själ
delar du med mig
utvecklande samtal
livet och döden
du ser människor
för vad de har
i dig har jag
en spegel
inga tankar
är för farliga att nämna
likheten
olikheten
så här ser jag dig
kärlek




Fri vers av Sofie Viktoria
Läst 345 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-02-21 07:37



Bookmark and Share


  Nems
underbart!!
ord på ord som kastas ut och blir en organiserad röra. . .
2008-10-09

  linlugg
Håller med magdalena! Underbara rader om något stort, viktigt och alldeles för få förunnat i denna värld. En riktigt go vän som öppnar sig och tar emot, ger av sig själv. Härligt att vissa ändå får uppleva detta. Magda, sug åt dig av berömmet och Sofie; känn dig lyckligt lottad!

Kram
2008-07-09

  Michaela Dutius
Underbar kärleksförklaring och beskrivning av en stor människa.
2008-02-22

  Larz Gustafsson VIP
Jag utgår ifrån att detta handlar om en befintlig person...?
Hon måste i så fall vara sällsam att känna.
2008-02-21
  > Nästa text
< Föregående

Sofie Viktoria
Sofie Viktoria