Dett spritter förbannat i kroppen.
Anna Skipper skulle skratta åt mig.
Ingen balans ingen sund morot.
Socker och salt och socker.

Inga bra ord heller, ingen poesi.
Tro mig jag vet det.
Men nu spricker jag snart.
Jag vill ju så gärna bli vacker.

Vill kunna springa och leka.
Vill kunna knyta mina skor.
Jag kan knyta mina skor,
men inte på det sättet jag vill.

Träna får man inte heller.
Vänta minst en månad till.
Det var vad barnmorskan sade.
En månad, det är ju ett år typ.

Och rida fick jag inte ens.
Jag skulle ju börja på lördag.
men nej nej. Ingen ridning.
Ingen fotboll bara promenera.

Kan jag någonsin motiveras?
Fånga dagen, haha!
Men. vem bryr sig?
Jag bryr mig men vad fan hjälper det?