När jasminriset färdigryker i kastrullen ringer det. Jag säger skit, läser [SEKR] på den dammiga displayen och sätter luren till örat. Hör en trimmad röst som redan är mitt inne i en mening, ett angeläget budskap. Andningspauserna är klaustrofobiskt ekonomiska och de haltande tonfallsflirterna generande. Efter ett ursäkta och tre jaha:n framgår det att jag erbjuds att byta försäkringsbolag. Och rösten bara fortsätter, töjer ut sig till en påstådd räddningsplanka. I bakgrunden anar jag ett manuskript som prasslar och en penna som pressas av abstinensbesvärliga fingrar. Tålamodet tar slut och jag avbryter. Säger att jag är lite jäktad. Att jag har en tid att passa. Rösten sprattlar till, men behåller sin klängtalang. Frågar om det går bra att återkomma. Imorgon kväll? Jag svarar javisst i falsett och slänger på luren. Äter sedan med dålig aptit. Idisslar hemfridsbrottet.