Ryggtavlan blev smalare och smalare när han gick.
Hissen försvann neråt och han var borta.
Jag besvarade den slängklyss som jag fick,
och mina hjärtslag blev snabba och korta.

Han kommer tillbaka när solen stiger.
Då lägger han sig bredvid mig i sängen.
Vårens blommande tecken niger,
och blåsten tar med oss i svängen.

Ett älskande par mellan lakan och luft.
En kopp kaffe innan han somnar.
Ibland är det mjukt inbland är det tufft,
därunder lakanen musklerna domnar.

Sen sover han sött som den man han är.
Han vaknar på eftermiddagen.
Han är mitt allt och han är mig kär,
i mörkrets natt och på dagen.