I morgonens timmar
en doppe av månens dagg
falla mot skörhetens
blomma

I morgonens oväckta längtan
föds den sista skymningen
en längtan ur kärlekens låga
en smekande hand mot min kind

I nattens kyla
så smekande mot
blomman i dyn
så törstande efter daggen
från kärlekens läkande
så liten men ändå så fin