Det rinner något vått längst väggarna
och i periferin ser jag skevheten
när jag vänder huvudet för att fokusera blicken
inser jag mitt misstag

men med paniken i halsen
är det ingen som orkar höra mig skrika


Huvudet slår i väggen med
exakt
samma takt som mitt allt för hårt dunkande
hjärta





[Mellanspel]

-Ta min hand, ta min hand och ta med mig hem till Nangijala

[/Mellanspel]




Det spelar hur som helst ingen roll längre
för min själ har blivit ljudisolerad [livsisolerad]
och någonstans där inne
kämpar kaos bakom madresserade väggar
but love conquers all

I ett annat liv skrattade jag döden upp i ansiktet
men även rovdjur kan lära sig att skygga
i en värld där mörkret
inte längre är din allierade
och det du ser
inte alltid är det du förnimmar




[Mellanspel]

-Om du hunnit få dina vingar, varför har du då inte hämtat mig?

[/Mellanspel]




Jag håller andan
istället för kommatecken
när orden vägrar komma
i rätt takt