Spaniens grymhet var notoriskt uppenbar från början
med en hård och stolt mentalitet,
idealisk för autokrati och hård intolerans,
förvärrad av vidskepelse och fruktan
ledd av Storinkvisitorerna,
unika för det spanska väldet,
som var ansvariga för indianutrotningen i Nya Världen,
även fast indianerna försökte samarbeta
som lojala, ödmjuka och troende naiva kristna;
och så plundrades och utplånades Inkaväldet och Aztekerna,
förintade till ingenting av Spaniens fanatism,
som också utrotade och förföljde judar och araber,
som fördrevs från Spanien för alltid.
Målaren Francisco Goya såg den spanska själen
och avbildade den avgrundslikt och mardrömsaktigt
i den kanske mörkaste av alla målargärningar,
och hemskaste, tills \'Guernica\' kom till,
– men även i allt detta mörker finns det hopp.

Det finns ej härligare danskonst
än i denna folkloristiska zigenartraditionmusikkultur
i Andalusien med dess temperament av andlig hetta,
Lorcas, Figaros, de Fallas hemtrakt med Granada
och Sevilla, Don Juan, Granados och Albéniz
bland så många andra glänsande förmågor
i Europas mest medryckande och granna konst.

Så glöm då Francodiktaturen och tjurfäktningarna,
det omänskliga inbördeskriget och inkvisitionen,
denna långa blodiga historia av intolerans,
och sjung och dansa fritt i stället
hela natten i bottegan
under smattrande energisk eld av kastanjetter,
vars musik skall överleva all historiens fåfänga och dårskap.