Flickan i spegeln ser tillbaka på mig med trött blick och ett slitet ansikte. Hon verkar ha åldrats 30 år sedan jag såg henne sist.

 Hon ler, och ett svindlande ögonblick får jag för mig att hon är död. Det är bara en ande jag ser, ett skal utan liv. Egentligen ligger hon i en kista i jorden, och jag kanske har mött henne på gatan någon gång utan att fästa tankarna vid att "Det är hon som bor i min spegel!"

Hon vänder sig om och går. Jag står kvar, tittar efter henne, med ett dött leende och känner mig gammal.