Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sorgens hus



Jag byggde hus
Åt oss en gång
Ett vackert, fint hus
Kärleken fanns i alla spikar
Jag byggde det själv, på 8 veckor
Från det vi började gräva

Elektriker och rörmokare var de enda inlejda
Jag murade grunden
Jag reste stommen
Jag la tak
Jag satte väggar
Målade
Tapetserade
Allt gjorde jag, för vår kärleks skull

Jag minns hur vi hade bara madrasser på golvet
Första helgen
Men vi älskade, med lyset släckt
För det fanns inga persienner än
Och det var fri sikt, från vägen
Allt var så enkelt
Vi var unga
Barnen var små

Ett antal år senare så gick jag en ”sista rond”
Kollade de tomma rummen
De såg ut som jag kände mej
Jag mindes hur jag satt dit den ena saken
Efter den andra
Väggarna, salningen, listerna…
Dörrarna, allmoge som jag laserade
Vita…

Huset såldes
Kärleken var slut
Tomheten härskade över rummen
Som en trasig själ
Lämnade jag för sista gången
Det jag en gång älskat och var stolt över
Bara ett vackert skal av trä och tegel
Fanns kvar över en ”gammal kärlek”
Mina själ var som astronauts kropp
I tyngdlöst tillstånd…




Fri vers av LassO
Läst 205 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-03-06 15:00



Bookmark and Share


  NågonAnnans
Här har du lyckats skriva med mycket känsla om kärlek, tomhet och sorg. Jätte fint! *applåd*
2008-03-06

  -Ulla Tilemo- VIP
En komposition, vacker som en tavla. Med sorg och vemod säger den oss att allt är ändligt, allt tar slut. En gång. Applåd
2008-03-06

    Bim
....kärlek skulle aldrig få ta slut,-tänk om det var så enkelt..fint det du skrivit om hur du med iver byggde..
2008-03-06
  > Nästa text
< Föregående

LassO
LassO