Ligger och flyter i vattnets tysta värld
Stilla vattendroppe där på vattnets klara yta
Miljontals mil, en dödens färd
Jag undrar om min själ är för tung för att flyta

Du rosenkantade skymning som visar dig tillslut
Har du kommit för att ge mig min sista vila
Så vacker under ytans stilla tystnad var du aldrig förut
Låt mig brinna som kolet i en mila

Du som öppnar de tungaste portar
Du som fäller manteln över krigets tysta offer
Låt dina vilda hästar över himlavalvet fly
Låt de bryta fram igenom de grå molnen
Rid med dem, och tag min hand
Dra min kropp ur vattnets kalla omfång
För mig dit jag alltid varit
Kom till mig nu, i rosenkantad skymning

Vart har mina bara fötter vandrat
Var finns de fotsteg jag än gång tog
De har i sanden blåst bort och i minnet kallnat
En tyst längtan, döden mot mig log.