När ni sa till mig,
i min drogfästa dimma



Ni kunde se mina
ögon glimma,

utav tårarna som brände
där inuti och ville ut

(jag behöver bara ett avslut)


så kanske kan ni förklara,
bara så jag hör
är det här livet som jag
släppte rusen för?
För isåfall vill jag tillbaka
till skakningarna

sorgen och känna mig
schizofren,
tillbaks till kabarén,

musiken och skriken
och alla gånger då man
vaknat upp i olika diken.

Sparkarna i magen och
käftsmällarna som bara flög
ut, oönskad

och antastad,
jag skulle vara tacksam

om ni kunde sända tillbaka
mig till livet som var,
för jag vill inte vara kvar.

Jag vill hoppa av och
få mina betyg i förtid,

(eller bara lite weed?)

För mina två chanser
har jag förbrukat,
och jag vill inte ha tre,
Nej jag vill inte ha fler,






jag vill inte ha mer.