Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här är tillägnat dig, mest för att du är den bästa jag vet. Men också för att du är den största kämpen av oss allihop. Vore det här en pjäs och du stod på scenen med huvudrollen, så skulle du få alla applåder hela världen har att ge.


Du är min lycka och det där är bara skrot.

Låt oss slå sönder alla klockor
för när jag hör ditt namn stannar tiden
och det är bara du och jag som existerar
i en värld som inte alls fungerar

Nu stänger vi in oss i ett litet rum
där bara vi två får plats, och låser dörrarna.
Spikar plankor över fönstrerna och tänder
små ljus överallt.
Problemen stoppar vi i en låda och slänger
i sjön, ska vi göra det?

Jag ska öppna upp ditt huvud
och plocka ur alla små bitar av olycka
som drabbar dig, och alla dumma ord
som skriker åt dig
låt mig.

jag ska ersätta dom med massa
"jag älskar dig"
För det är det jag gör,
runt oändligheten och tillbaka
och när du inte är här kan jag inte låta
bli att sakna

Saknad gör ont,
och kärleken gör ondare
men älskling du kommer alltid bara
vara lycka och ingenting ont kommer
du medföra

sen ska jag viska i ditt öra

alla ord som jag alltid velat säga,
och ingen annan ska få höra de orden
från mig, utom just du.
För det är du som räddar mig varje
natt och varje dag, som får mig
att orka andas lite till
(som gör att jag faktiskt vill) .

Jag vet att problemen hopar sig
och går emot dig som trupper i strid,
men älskling jag lovar att jag ska stå
bredvid. Kämpar för dig,
jag kämpar för oss båda två
jag tänker inte ge upp, inte idag.
Aldrig imorgon, för mina ord är eviga

(ringandes i ditt inre)

För jag vet att du aldrig kommer bli bara ett
minne,
du kommer vara nuet och framtiden.

Och om din värld är grå,
så kommer jag lyckas färga den rosa.
Ja för en gångs skull tror jag på mig själv,
för jag kommer inte sluta försöka förrän jag
verkligen lyckats

Älskling jag tänker aldrig sluta försöka,
förrän världen ler mot dig,
och himlen är blå och din hand är i min
samtidigt som vi har ett hjärta
som slår för två.

Och även om lyckan är sjuhundra
miljoner ljusår bort, så tänker jag
gå hela vägen och nå fram
för om jag blir trött får jag vila i din famn
och sen fortsätter jag vidare,
med din hand i min hand.

Orkar du, så orkar jag
vi är varandras andetag




Fri vers av Noomie
Läst 508 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-05-20 21:57



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Tanken är god. Mycket god.
Att verkligen gå på djupet med varandra. Gå till botten med saker.

De två sista raderna fäster jag mig alldeles särskilt vid.
2008-05-20
  > Nästa text
< Föregående

Noomie
Noomie