Det är nattsvart nu,
och stjärnorna har slocknat
en efter en, utan att önskningarna
vi gjorde har slagit in

Solen ramlade aldrig ner,
nej den bara dog och jag sörjer
men hur håller man en begravning
för solen?

Det verkar inte som om vi
kan andas längre, varken du eller jag
och jag, ja jag åker med första bästa
fordon till min plats,

( mina dagar var räknade redan för
flera år sen, minns ni? )

Förlåt.
Men inatt åker jag för att
inte återvända igen,
och jag kommer gå balansgång
mellan fast mark och luft
tills jag bara snubblar till
av vibrationen i min jackficka
när ni
försöker
hindra mig.

När allt krossar mig,
är det som glassplitter i halsen
och allt som kommer ur mig
är död.