och vi har väl aldrig räknat sekunder innan,
för så vitt jag minns så var det alltid minuter
som betydde innan våra hjärtan blev helt
sönderstressade av allt som var, och speciellt
av det som inte alls var som vi ändå ville skapa.

men du, vi var väl aldrig konstnärer då heller.
Poeter och livsvetare, uppmärksamhetssökande
och rakbladsdansare, drogmissblandare och
spritsjungande flickor och pojkar, visst.
men aldrig konstnärer. Det är därför vi slutar upp
tillslut ger vi bara upp, det är inte lönt att försöka
skapa någonting som aldrig håller (?)

Jag har alltid tänkt att, en dag är en dag och
imorgon är imorgon. Men ni har alltid tänkt att
en dag är ingen dag och två dagar är en dag.

Och ni vaknar väl upp med flaskan imorgon
också medans ni sitter halvfulla på msn och
försöker få mig att förstå varför jag inte ska
köpa mig mer lycka för då sviker jag er,
ja då sviker jag er allihop.

Ni undrar hur jag är när jag är arg, och det
är nog såhär jag är, paralyserad och helt ihopsjunken
för vart tar man vägen när hela världen är
försvunnen och era ord blir plötsligt bara till
lögner,

och ni behöver inte,
ni behöver inte ringa mig direkt jag lämnar
lägenheten. Jag är inget vandrande självmord.
Men det är smickrande att ni tror det.

Nej jag lägger ner,
och räknar sekunder med er, för minuter
börjar kännas värdelöst.
Och timmar kommer jag inte ens i närheten
av.
Förut var det \"en dag i taget\"
nu räknar vi sekunder,
men du. Vi kommer aldrig bli konstnärer ändå,

det spelar ingen roll längre.