Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här är en text till en melodi, en polska, som beskriver brytningen mellan vinter och vår kanske på vissa ställen litet burleskt sätt.


Förvårspolska

Nu blommar krokus vid husets rand och äppelträden är beskärda.
Nu flickor, pojkar går hand i hand och får de kyssar de är värda.
Nu töar drivan vid stugans knut och visar vad som finns därunder,
att mattar, hussar må veta hut, tar ej bort spåren från nödigstunder.

En skata sitter i trädet grann. Hon plockar kvistar till sin stuga,
och talgoxhannen väl \"ticka\" kan. Han vill så gärna ha en fruga.
Nu springer dagen ett längre lopp och solen stiger på himlen mera.
Den kommer nu allt längre opp, och vattenpussarna blir allt flera.

Än visar jorden sin gråa mark med vissna grässtrån från förra året.
Snart stiger saven i trädens bark, och de små lammen föds av fåret.
Men det kan komma en isig by som gör oss frusna uppå låren.
Den ger oss bakslag i vår vy av landskapet och av våren.

Men snart är värmen hos oss igen med alla sippor som börjar knoppas,
och snart är sommar´n på väg min vän, så det är tiden att börja hoppas.




Fri vers av Ove Arfwedsson
Läst 220 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-03-11 16:38



Bookmark and Share


  Ewa-Britt Nilson VIP
Din sång om våren
den slår en, så vacker
och fin, att läsa den
ger en, en så solig min!
2008-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Ove Arfwedsson