hon vill inte längre älta

heller inte slåss om den stulna tiden

när själen lever på rödskimrande glöd

hon sätter sig ned - väntar

(i tanken hon sover på en blomsteräng)

hon ser på dem med en bakgård av förakt

och blommorna sover stilla under frosten

när alla klockor springer åt olika håll

hon står trött i mitten - väntar

(i känslan hon går på den ensliga stigen)

för när skriket slår mot ögonen

inget liv längre går att fylla på

hon skänker stjärnorna en vacker önskan

och sekunder förvandlas till en evig tår

(hon ska samla till ett hav)

och hon ska stanna tiden