Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dagara är så då, fast inte lika få.


Ord mjuka som gräset en sommar dag
Ett leende vackert som en solnedgång

Du vet inte om det, men med dig vill jag spendera min dag, min natt,
och mina sista dagar i livet.

Men när jag försöker se dina ögon,
döljer du dem med en ridå

Dom vill le, men kan inte riktigt
Dom speglar ett hav av sorg och ilska

Svarta berg av ondska tornar upp sig
Och du ler inte, inte med ögonen.

Du skakar av dig min hand, som en tår på kinden.
Och lämnar mig med bara ett leende på munnen



Jag kan inte ta det ifrån dig
Men jag kan få dig att le.
Fast jag är inte säker på att det räcker längre




Fri vers av Mone
Läst 439 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-03-12 20:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mone
Mone