Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag tycker om all slags mänslighet.. Närheten av levnad gör mig lycklig, men jag kände för att dedikera just denna dikt åt alla gatumusikanter..


Kära gatumusikanter

Tack, tack för att ni finns
tack för att ni lyser upp
den trista perrongtunneln,
de stela shoppinggatorna,
ja, tack för att ni lyser upp
morgon, middag, kväll, alltid
tack för att ni lyser upp
min vardag och mitt liv

när jag går förbi varje dag
i perrongtunneln i Lund,
förvandlar ni den till de så
romantiska gatorna i Paris
med era dragspel, munspel
och era formidabla röster
som ekar hela vägen ut,
och jag ler, för ni ler till mig

ni sprider en värme som
når in i min kropp, in till mitt
hjärtas mitt, och det hamrar
och jag vill dansa av glädje
och bara hylla er ännu mer
och bara hylla livet ännu mer
för ni finns i det; trubbadurer
med gitarrers exotiska rytmer

jag går förbi var endaste dag,
flera gånger till och med, och
jag möter era vänliga blickar
och ler och tänker att jag vill,
jag vill, vill ge er hela världen,
och jag tänker på mina pengar
och vill bara plocka fram dem
och ge, ge, ge er allt jag har

men sen vänder det sig i mig
och jag får en konstig känsla,
känner rädsla, känner fruktan
rädsla, fruktan, att pengarna
ni får, slits från er när ni kommer
hem, av en grym äktaman eller
pappa som sedan våldtar er tills
natten är över och ni ska ut igen

men sen vänder det sig i mig
och jag får en konstig tanke,
tänker; tänk, tänk så bidrar jag
till någon annans självmord med
sprutor och kokain, genom att
simpelt och oskyldigt lägga en
sedel i hatten och gå vidare med
en bättre självkänsla i all min
förbaskade ovisshet, tänk om?

Jag vill inte ta död på ljudet av er
gatumusikanter, jag vill bara säga;
Tack.




Fri vers av Venkis
Läst 324 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-03-15 23:15



Bookmark and Share


    ingvar VIP
En mycket intressant - och samtidigt skrämmande - dikt! Först en stor glädje över att kunna uppleva gatumusikanter även i Sverige, och hur de för tankarna till Paris, hur de \"hyllar livet\" och ibland kan få den som lyssnar att vilja dansa, sjunga, få lyssnaren att känna själva livets puls. Och så medaljens eventuella baksida: den slant, stor eller liten, jag lägger i \"hatten\": ska den månne bidra till att förstöra livet för musikanten ifråga om den, som väl knappast är ovanligt, hjälper till att exempelvis skaffa knark. Livet och tillvaron är aldrig enkelt. Den bästa gest kan bidra till förstörelse, tyvärr.
Din dikt är emellertid mycket bra skriven, och förtjänar en stor applåd!
2008-05-27

  aol
gillas
2008-04-27
  > Nästa text
< Föregående

Venkis