Masker, fullt av masker bär vi hela tiden
i vår röst vår hållning, inlärt i vår ungdom.
Vad finns där bakom masken av attityd och rustning?
Vad finns där av ängslan för liv och för död?

Är det den lille pojken eller lilla flickan
med förväntningar att bli nåt i denna hårda värld.
Är det det outsagda, är det hemligheter
som vi bär längst därinne i ett tillstängt rum?

Vad händer om vi slänger maskerna på bålet
och visar oss som vi är i vår skröplighet?
Skulle vi bli trodda, skulle vi bli sedda,
skulle vi då nå vår längtans mål?

Mitt svar på dessa frågor är att inte veta.
Förmodligen är maskerna ett nödvändigt skydd.
Utan dem vi skulle vara utan skydd för pilar
som oss skulle döda med träffar i vår själ.

Ändå finns en längtan, ändå finns en väntan
att kunna kasta masken och ge oss oförställda,
där vi blir godkända, där vi blir helt sedda
för den vi längst därinne verkligen är.