Det är dags igen
samma känsla
samma vemod

projicera över allt på mig
jag kastar tillbaka allt lika fort

hittar ett mellanrum
bland
runda ord och tystnad

långsamt någonstans
långt bort
sjukner insikten in
om att det är dags igen

och vi minns våran första kyss
som att alla minnen var nutid
och det sker igen

fast omvänt i en rättvänd verklighet
för jag förstår inte heller mina ord