Silkes sköra vingar
står med skakiga ben
mot kajkanten

blickar ut över horrisonten

blundar och andas in
vingarna bär

vingtag efter vingtag

rädslan svajar intill
hjärtat slår mot nu och då
när nya vägar är öppna

och

okänd mark doftar nytt
se ta emot för själ och hjärta

viska

ömt varsamt intill